Shweta Singla

Hej, jag heter Shweta Singla och jag kommer ursprungligen från Indien.

När jag var tolv år flyttade jag tillsammans med min familj till Jakobstad. Jag kunde inte ett enda ord svenska innan. I bagaget hade jag redan tre språk: engelska, hindi och punjabi. Men svenskan skulle bli det språk som jag känner att jag kan bäst.

När jag började skolan fick jag väldigt mycket stöd. Skolan anlitade en lärare särskilt för att lära oss (jag och min bror) svenska. Jag bemöttes väl av mina nya klasskompisar som gärna ville öva sin engelska med mig men även lära mig svenska.

Jag var verkligen ivrig att lära mig! Jag ville kunna prata med mina nya vänner och förstå vad människor omkring mig sa. Så jag slukade i mig allt jag hittade på svenska – tv-serier, filmer och olika tv-program. Gärna med svensk textning, så att jag både kunde höra och läsa orden. En annan viktig del av min språkinlärning var ungdomslitteraturen. Jag började läsa böcker på svenska och genom böckerna fick jag möta nya ord, uttryck och sätt att använda språket, dock ibland på rikssvenska.

Jag arbetade också aktivt med översättning, bland annat med böckerna i serien Äppel, Päppel, Piron och Päron. Översättningen av den bokserien bidrog till ett ökat ordförråd.

Efter ungefär fyra månader började jag faktiskt prata svenska med mina vänner. Det var inte perfekt svenska – ganska bruten svenska – men jag pratade! Jag lyssnade noga, försökte härma eller frågade då jag inte förstod. Mina vänner förklarade tålmodigt, trots att de själva också var barn.

En viktig orsak till att jag lärde mig svenska så snabbt var all stöd och uppmuntran jag fick av mina vänner, bekanta, lärare och obekanta vuxna. Tack vare det kunde jag känna mig trygg med svenskan. Ingen förväntade sig att jag skulle prata perfekt från början. Och det gjorde att jag vågade försöka!

Med aktivt arbete, stöd, uppmuntran och möjlighet att använda språket kan man hitta sin egen röst!