Kimmo Kahra

Under gymnasietiden hade jag redan haft flera överraskande fina lärare i svenska. Jag hade blivit förälskad i en finlandssvensk och blivit djupt engagerad i föreningslivet för mänskliga rättigheter.

Som aktivist hade jag stor nytta av svenskan, eftersom man i Skandinavien hade kommit mycket längre i medborgarrättsfrågor än i Finland. Eftersom jag kunde en del svenska, kunde jag även läsa norska och danska texter. Tack vare de skandinaviska språken samt tyska och engelska var det inte heller svårt att läsa en del nederländska (holländska), åtminstone så pass att jag förstod vad det var fråga om. Detta ledde till en insikt om de germanska språkens likheter.

Efter studenten åkte jag för att sommarjobba i Stockholm, precis som en stor del av min generation. Alla kunde lite svenska på den tiden, och man gick bara till arbetsförmedlingen och fick välja vilket jobb man ville ha. Jag hade bestämt mig för att lära mig tala språket ordentligt, så jag började inom hemtjänsten.

Jag hade ett eget distrikt på Stora Essingen med fem till tio kollegor. Det var som en liten stad inne i Stockholm. Mina arbetsuppgifter var att städa, handla, värma mat och hålla de äldre sällskap. Genom jobbet fick jag tillträde till mycket intressanta människors hem, historier och öden. En äldre dam berättade att hon bott i samma lägenhet sedan födseln. Det var ett vackert litet hus med utsikt mot staden. Hon berättade att hon, som ung dam, hade sett August Strindberg ta sina söndagspromenader ända till Lilla Essingen mittemot!

Detta var sommaren 1977, samma år som prinsessan Victoria föddes och alla tidningar hade stora rubriker om saken. Den första roman jag läste på svenska var Sven Delblancs Kastrater. Jag hade sett en uppsättning av verket tidigare samma sommar på Dramaten. Romanen var bara 148 sidor lång, men språket var 1700-talets kungligt språkbruk. Karaktärerna var bland andra kung Gustav III och Gustaf Mauritz Armfelt.

På den tiden hade vi även vid universitetet flera böcker på svenska som ingick i tentamenslitteraturen.

Nästa sommar återvände jag till samma jobb, men sedan bestämde jag mig för att stanna i Sverige över vintern och följande sommar för att studera teater och arbeta vid sidan om som värdeposttransportör och hemspråkslärare i finska för dagisbarn.

Från Sverige sökte jag in till Teaterhögskolan i Helsingfors och kom in på regilinjen. Vi hade ett mycket aktivt samarbete med den parallella skådespelarkursen på svenska.

Efter Teaterhögskolan flyttade jag till Vasa, som fortfarande är en genuint tvåspråkig stad. Där byter man automatiskt språk beroende på vem man talar med.

Efter några års arbete vid olika teatrar i både Finland och Sverige på båda inhemska språken, fick jag anställning som lektor i regikonst vid Teaterhögskolan i Helsingfors. Under 90-talet blev jag även inkallad för att undervisa regielever vid Statens Scenekunstskole i Köpenhamn. Där undervisade jag på svenska medan eleverna och skådespelarna talade danska.

Jag klarade mig alltså utmärkt i en dansk miljö och förstod danska, trots att mitt arbetsspråk var svenska.

Inte illa för en helt finskspråkig kille!