Pirkko Eck Poulsen-Vesterinen

Jag växte upp i en helt finskspråkig familj i Österbotten. När jag var ganska liten, flyttade familjen till ett område med många svenskspråkiga barnfamiljer. Lekkamraterna på hemgatan talade bara svenska och jag bara finska. Genom lek fick jag lära mig en fin dialekt: österbottniska. Och mina lekkamrater började använda finska ord. Som finskspråkig gick jag i finska skolor, men fortsatte träffa vännerna från hemgatan på fritiden. Österbottniskan blev ett gemensamt språk för oss. Varje år, under sportlovsveckan, åkte vi till de svenska fjällen med vår lokala skidklubb. Vi klarade oss fint där med finlandssvenskan, som i Sverige kallades för muminsvenska.

Svenskan var lätt för mig i skolan. I början använde jag många österbottniska dialektord, men vi hade en bra svensklärare, som duktigt gallrade bort dessa. Min svenska blev så bra, att jag fick vara med på en studieresa till Danmark! Vi fick se nästan hela landet, höra om landets historia och kultur – och om studiemöjligheterna. Det danska språket förstod jag nästan inte, men vi fick allt material också skriftligt. För danskarna var det lätt att förstå finlandssvenska.
Besöket inspirerade mig till att söka vidare till Danmark och Köpenhamn efter studenten. 

I Köpenhamn studerade jag ekonomi och odontologi. Svenskan var till stor hjälp, när jag skulle lära mig danska under första studieåret. Mina studiekamrater kom från Danmark och andra nordiska länder – jag var då den enda studeranden från Finland. Jag trivdes bra i Köpenhamn, gillade den danska livsstilen och fick uppleva fina danska traditioner tillsammans med vännerna.
Efter avslutade studier har jag bott och arbetat som privat tandläkare både i Danmark
och i Finland.

Svenskan gjorde det lätt för mig att lära och använda andra språk: tyska, danska och norska.
Genom svenskan har jag fått ett fantastiskt liv med jobb, fritid och vänner i hela Norden!

Hoppas vi ses!