Lina Grönvik

Mitt namn är Lina, och jag brukade avsky att prata finska! Aldrig hade jag kunnat tro att jag en dag skulle lära mig tycka om det. Mitt språk är långt ifrån perfekt, men det hindrar mig inte från att uttrycka mig, bli förstådd och föra samtal på finska. Det handlar framför allt om att våga!

Jag kommer från Närpes och en helt svenskspråkig bakgrund. Jag är en stolt närpesbo som älskar både dialekten och den österbottniska kulturen. Numera bor jag i Helsingfors, men som man säger: ”Man kan ta flickon ur byin, men it byin ur flitchon.” När jag var yngre trodde jag att jag skulle tappa något av min finlandssvenskhet om jag började prata finska, men så blev det inte. Tvärtom! Genom mitt intresse för det finska språket och den finska kulturen har jag snarare fått fler möjligheter att berätta om min starka finlandssvenska identitet, och samtidigt har många finskspråkiga fått öva svenska med mig.

Sedan högstadiet har jag varje nyår önskat att jag skulle lära mig finska. Jag gjorde till och med ett mellanår i en helfinsk folkhögskola med målet att lära mig finska, men jag pratade bara engelska… Jag har tragglat med ordlistor och grammatik, och efter många års försök har jag insett att den viktigaste nyckeln till att lära sig finska är mod. Men för att våga krävs övning och alla mina tappra försök har faktiskt lett mig framåt, även året i den finskspråkiga folkhögskolan! 

Jag är inte en person som lär sig språk snabbt, och det är helt okej, jag vet att många känner likadant. Som finlandssvensk tycker jag det är spännande att reflektera över vilket språk man använder i olika sammanhang, och vad kunskaper i finska tillför min finlandssvenska identitet.