Nina Smeds

Jag heter Nina Smeds och har mina rötter i Österbotten, men jag är uppvuxen i Esbo. Nu bor jag i Korsnäs i Österbotten. Finskan kom tidigt in i mitt liv och har alltid varit en viktig del av min identitet. När jag var tre år gammal flyttade vi till ett radhusområde där alla grannar var finskspråkiga. Genom lek med grannbarnen lärde jag mig finska naturligt i en ålder då nyfikenheten och viljan att få vänner var större än rädslan för att säga fel.

I skolan hade jag det rätt lätt med finskan. En viktig plats för att fortsätta utveckla mina språkkunskaper var stallet, där allt gick på finska. Skämtsamt brukar jag säga att jag inte kan rida på svenska, eftersom jag lärt mig allt om ridning och hästar på finska.

Efter gymnasiet flyttade jag till Vasa för att studera till klasslärare. Under dessa fem år tappade jag mycket av min finska, och från att ha varit nästan tvåspråkig hade jag svårt att föra en vardaglig diskussion på finska. När jag senare började jobba som klasslärare i Närpes, där jag undervisade flera grupper i finska, fick jag återuppta språket och utveckla det tillsammans med mina elever. Samtidigt återupptog jag ridningen i ett finskspråkigt stall, vilket ytterligare hjälpte mig att få tillbaka flytet. Detta lärde mig att språkkunskaper verkligen är en färskvara. Lite som att hålla liv i grönväxter.

Att kunna finska har öppnat många dörrar för mig. Jag har jobbat inom kundbetjäning, undervisat finska, jobbat i en finskspråkig skola och varit språkcafédragare samt språkcafékoordinator. Dessutom har jag drivit mitt eget språkprojekt inom eKlasstandem.

Jag påminner alltid de jag möter i språkdiskussioner om att modet att tala är det absolut viktigaste. På andra plats har vi att samla ord och bygga på vårt ordförråd. Grammatiken kommer på tredje plats, eftersom det underlättar kommunikationen, men är långt ifrån det viktigaste.